Det ligger en irritation och gror i mig hela tiden. Överkänslig för ord eller reaktioner och utbrott när omgivningen inte reagerar som jag vill. Och varför skulle de? Det här sitter ju bara i mig, inte i andra. Grälade med A om det imorse men jag orkar bara inte. Orkar inte vara förstående, orkar inte vara tolerant. Orkar helt inte med andra eftersom jag har fullt fokus på att hålla min egen näsa ovanför ytan. Det kanske låter som om jag är olycklig. Det är jag inte.
Jag har ont och jag är trött. Så himla trött.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Puss!
SvaraRaderaVi får kämpa på och hoppas på bättre tider. De brukar ju komma bara man håller ut.
Precis. This too shall pass. Puss vännen!
RaderaHoppas det blir bättre snart. Kram L
SvaraRaderaTack kära du! Hoppas allt är bra. Kram!
Radera