Läker

Idag får bli en ofrivillig läkedag. Tog ut mig igår av något så banalt som städning. Det är så svårt att alltid behöva välja. Kroppen eller huvudet. Huvudet eller kroppen. Vad ska få sitt? Så nu ligger jag här med kroppen full av tabletter så starka att de långsamt förstör min lever och frustrationstårarna brännande bakom ögonlocken. Den ena effekten ska vägas mot den andra biverkningen. A som alltid finns hos mig fullföljer det jag påbörjat men inte kunnat slutföra. Han kokar te och frågar hur jag vill ha det. Min klippa. Det kommer att bli bättre snart bara jag låter kroppen återhämta sig lite till. Semestern är just nu gudabenådad. Att jag har möjlighet att vila gör hela skillnaden. Läka.
Mitt liv är så bra och fint på alla sätt men ibland tappar jag förmågan att kunna hantera det andra. Sjukdomen som är min fiende och samtidigt min vän eftersom den lär mig uppskattning. Lär mig att njuta fullt ut av allt som är gott. Att uppskatta det fantastiska i att få leva.