Käraste Erika bad att jag skulle berätta om förra veckans besök på Lilla Ego. Your wish is my command honey. Jag skulle vilja ge betyget okej.
Det är en relativt liten restaurang med avskalade ytor. På väggarna satt blädderblockspapper med rätter skrivna med svart tuschpenna, lite utstuderat nonchalant.
Servitören var ok men lite nonchalant och svarade ointresserat när vi ställde frågor om några av rätterna. Han gav mest intrycket av att vi var småjobbiga.
Maten då? Förrätten var gudomlig! Frasiga små rårakor som ser serverades direkt ur pannan, creme fraiche, silverlök och fantastisk löjrom. Löjrommen serverades i en liten sprits så man själv kunde spritsa ut lagom mängd.
Till huvudrätt tog jag en ugnsbakad rotselleri som serverades med bla korv smaksatt med vitlök och citron och till efterrätt delade vi på hallon med bla citronkräm och lakritsmaränger.
Allt var gott men inte som förrätten.
En trevlig kväll men inte ett ställe jag kommer att gå tillbaka till. För de priserna föredrar jag Matbaren eller Oaxen, mycket tack vare den perfekta servicen som gör att man alltid känner sig välkommen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men vad fan! Så synd på så rara ärtor. Men det spelar faktiskt inte någon roll hur god maten är om man inte känner sig välkommen eller som att man är till besvär. Tur att kvällen blev fin i alla fall - med goda vänner brukar det bli så!
SvaraRaderaEller hur? Det kändes inte ok att bli så oengagerat bemött. Men du, Oaxen måste ni gå till! Och efter alla jul- och nyårsfiranden måste vi nog ses på en drink, apropå goda vänner:-)
SvaraRadera