En del människor är märkligt gränslösa. Efter elva timmar på jobbet sved ögonen och kroppen värkte. När jag till slut satte mig i en taxi för att åka hem blev det efter tre minuter rätt uppenbart att en tyst resa skulle det inte bli.
Redan vid första rödljuset informerade chauffören att hans bilbälte klämde på hans stomipåse och att den kunde börja läcka. Sedan följde en detaljerad redogörelse över diarréer och bortopererade tarmar. Framställningen toppades av att han måttade upp hur mycket av hans ändtarm som bortopererad och informationen att "rumpan var igensydd".
Hans ord "så den dörren är stäng förstår du" ringer fortfarande i öronen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Alltså... Satt hans hjärna i de bortopererade tarmarna?!
SvaraRaderaSvarade du något? Förväntade han sig nåt svar? Hoppas han var sån som bara babblade på och nöjde sig med ett mmm då och då.
Jag satt bara och stirrade ut. Sa inte ens mmm utan försökte bara försvinna.
RaderaOh emm gheee! OMG! Men alltså lite komiskt är det ju ändå. Hela den här scenen blir som en film i mitt huvud. Hur du sitter där och håller på att lida ihjäl och han bara babblar på helt obekymrat om sitt obefintliga a-hole. Mycket filmiskt. Säkert helt vedervärdigt att uppleva men en knäpp historia blir det i alla fall till självbiografin.
SvaraRaderaHaha det blir det onekligen.
RaderaHåller med föregående talare. Euw, stort euw!
SvaraRaderaEuw är det enda rätta uttrycket för det!
RaderaOch du satt förstås i framsätet. :-)
SvaraRaderaJag kan -- tyvärr -- inte sluta fundera på vad tusan han menade med 'så den dörren är stängd förstår du'.
Jajamänsan, det gjorde jag. Jag är ledsen men jag tror han menade precis det du misstänker. Han sa det i direkt anslutning till informationen om det hoppsydda a-holet. Euw som sagt.
Radera