torsdag 8 augusti 2013

Utan dina andetag

De senaste dagarna har varit så mysiga. För att inte längta ihjäl mig efter A som är borta två veckor till hänger jag med bröderna, mitt lilla hjärta M, jobbar, fixar hemma och donar. Men idag kom ett mess som fick tårarna att rinna på jobbet. Min fina, käraste vän E kommer att förlora sin man. En fin, fin man. Ett förlopp så grymt, så snabbt. Deras barn kommer att mista sin pappa. Alla ord känns fjuttiga.

5 kommentarer:

  1. Det är omöjligt att förstå. Förstår sorgen. Kram.

    SvaraRadera
  2. Tack vännen. Jag vet att du förstår, mer än vad jag själv gör. Jävla skit cancer. Vi har alla klamrat oss fast vid ett hopp som nu inte finns längre. Hur ska jag kunna hjälpa till?

    SvaraRadera
  3. Bara var där. Du hjälper till. Man måste inte göra allt precis rätt hela tiden. En vän är en vän, du vet vad du ska göra. Att veta att man har vänner som man kan vända sig till gör hela skillnaden. KRAM!

    SvaraRadera
  4. Katarina - det är så ofattbar sorgligt. Tre barn är utan pappa.

    Spader - tack snälla finaste du!

    SvaraRadera