Något har hänt. Fysiskt mår jag likadant men mentalt börjar jag må bättre igen. Det börjar kännas som jag kan andas igen och oron lämnar sakta kroppen. Känsla av att en katastrof lurar runt hörnet börjar släppa och jag börjar känna mig förväntansfull igen.
Utanför jobbet har vi en ljuvligt vacker liten park. Igår gick jag ut en stund för mig själv, satte mig i solen under en stor kastanj och kom på mig själv med att sitta och le. Ett par minuter som laddade mig för resten av dagen.
Måste vara baconfrossan. ;-)
SvaraRaderaSkämt åsido - fantastiskt att höra att det ljusnar. Speciellt nu när det mörknar och man kan behöva må bra för att orka.
Låter som om det finns hopp om att det ska kunna bli en fin höst!
SvaraRadera