Landet

En gudabenådad helg på landet fylld av sömn, rabarberpaj, böcker, våfflor och personer man älskar. Sakta, sakta börjar vardagen återvända. Jag kan tänka på nussan utan att brista ut i gråt vilket känns som ett stort steg. Det är fortfarande helt otänkbart att titta på bilder eller öppna asken med den lilla pälstussen som A tog med hem till mig.

Och där kom tårarna.

Idag tog rara Kerstin sig an mina slitna ögon. Färgade ögonfransarna och plockade brynen så nu ser jag lite piggare ut. Behöver fixa till mig till chefens födelsedagsmiddag i helgen.

Just nu drömmer jag mest om att få åka iväg. Vårt eget lilla paradis väntar. En månad bland alptoppar och gröna kullar. Nedräkning pågår.