Nu är det lite berg- och dalbana igen. De senaste dagarna har mest kretsat kring min moster och att försöka stötta min mamma. Vi är ju en rätt stor familj som umgås väldigt mycket och det märks i sådana här lägen. Vi träffas på kvällarna, äter middag tillsammans ofta och tröstar varandra. Jag är så oändligt tacksam för min familj.
Tack snälla fina ni för era kommentarer och sms. De värmer!
Nästa vecka är det begravning så vi åker ner till Skåne allihop, sedan åker vi direkt till landet och är där över midsommarhelgen. Gud vad jag längtar! Längtar efter att vara ledig, läsa, gnabbas med mina syskon, äta gott och bara vara tillsammans några dagar.
Semestern är nog det som får en hålla nosen ovanför vattenytan just nu. Det är mycket på jobbet som ska vara klart och mycket aktiviteter på kvällarna. Ikväll hade vi fest på kontoret och imorgon ska ett gäng av oss ut och äta middag på kvällen. Mycket trevligt även om man mest känner sig som en disktrasa. En urvriden wettex. Grå.
Nio jobbdagar kvar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men du -även om man känner sig som en wettex, så kanske det inte alltid syns utanpå! Det brukar i alla fall vara min förhoppning!
SvaraRaderaHärligt att vara många, själv brukar jag kalla det för safety in numbers. Ta hand om varandra, gråt OCH skratta - och minns tillsammans. KRAM!!
Så sant vännen! Safety in numbers, vilket perfekt uttryck! Jaaa, jag är så oändligt glad för min stora familj (har ju 7 syskon, tre systrar och fyra bröder) och att jag får dela min tillvaro och dessa stunder med dem. Stor kram och tack för dina kloka och fina ord!
SvaraRadera