Nattsvart

Just nu mår jag så dåligt att bloggen inte är någon rolig läsning för nån. Jag hoppas att jag ska kunna skriva av mig här och skingra tankarna. Sent i förrgår kväll fick veta att min älskade mormor är riktigt dålig. De kommande 48 timmarna skulle bli avgörande. Nu har tiden runnit ut och hon kommer att lämna oss. Hon är hemma eftersom hon inte klarar att flyttas till sjukhuset utan får vård hemma. I eftermiddags sjönk hon in i medvetslöshet och enligt läkaren är det fråga om dagar innan hon lämnar oss för gott.
Det är en tröst att hon är hemma där hon vill vara men det gör så ont så ont så ont. Hon är snart 102 och jag vet att hon känner sig färdig med livet. Men jag är inte färdig att vara utan henne. Min mormor som står mig så nära.
Varje gång telefonen ringer vänder det sig i magen och jag fasar för att se mammas nummer på displayen. Hon vakar hos mormor. Idag är dessutom vår väns dödsdag för exakt ett år sedan. Jag vill inte att det även ska vara mormors.

Så gårdagens tjänsteresa blev annorlunda än jag föreställt mig. Jag var oändligt tacksam att vi var två och att vi bägge har rutin på det vi gör så att det går bra även om tankarna är någon annanstans. Och oändligt tacksam för kollegor inte bara är kollegor utan även mina vänner.
När jag kom hem sent i går kväll möttes jag av ett nerblodat vardagsrum. A har hastigt fått en kraftig förkylning och hade svimmat i vardagsrummet. Eftersom det är så kallt har vi ett stort gammalt extra element framme och han hade fallit framstupa med ansiktet in i elementet. Så både över- och underläpp är spräckt, han har en stort sår i tinningen och halva ansiktet är blåslaget och två djupa sår vid revbenen på den sidan. Han är ok nu men det blödde ordentligt.

Var rädda om er.