Skåne, alltid Skåne

Det har varit lite tyst här några dagar eftersom vi varit nere i Skåne några dagar. Åkte ner i torsdags morse tillsammans med mamma och Systemvetaren. Vi hyrde en bil och åkte direkt till den ytterst pyttiga by en dryg mil utanför Ystad där jag är uppvuxen och min släkt bott i många generationer.
Den underbara familj som köpte gården av mina föräldrar driver den bla som ett B&B så vi bodde i ett av stallarna som de blåst ut och inrett med vitkalkade väggar, mjuka lammskinn och ljust trä. När vi bodde där var det mer ett hus för duvor om vi säger så. Med allt vad det innebär.
Gården är en gammal vattenmölla och det aldrig tystnande porlet från kvarndammen känns så hemvant. I möllan ligger min gammelfarfars gamla redskap kvar och släden min morfar och hans syskon åkte i till kyrkan står kvar i stallet. En märklig blandning av dåtid och nutid.

Min äldsta barndomsvän fick för en tid sedan bröstcancer och syftet med resan var att träffa henne. Hennes föräldrar ordnade middag och pysslade om oss båda och vi pratade som alltid oavbrutet från den minut vi träffas tills vi skiljs åt.

Eftersom det var så varmt och soligt blev det även en långlunch i Kåseberga där vi frossade i flatrökt ål, några fikor hos Olof Viktors och en del inköp hos Österlenchoklad. Och en tur till stranden för att få andas in doften av varm sand och hav.

En oförglömlig resa men inte utan tårar. Ett påminnelse om en pappa som sviker. Det gör ont.