Hur ska man kunna välja ett ögonblick bland alla som passerat förbi? Ögonblick av sorg, ögonblick av lycka, ögonblick när oväntade besked ges?
Den värsta tiden i mitt liv var 2003-2004, det är en period jag helst undviker att tänka på men den innehåller flera väldigt starka ögonblick.
Det fruktansvärda ögonblicket när min mamma samlade ihop oss barn och sa "jag har en sak att berätta, jag har en tumör i bröstkorgen" och jag föll ner i ett bottenlöst hål.
Lika starkt är ögonblicket när jag satt på ett möte inne på min dåvarande chefs rum. Solen strömmande in genom de stora fönstren och chefen hade bakat äppelkaka till oss. Plötsligt spred sig ett lugn i mig, en känsla av att allt kanske skulle ordna sig, att det skulle komma en tid när det skulle vara möjligt att känna annat än bara ångest.
Och det stämde, det blev bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det blir alltid bättre igen - på något sätt. Annars är det ju över. Kram!
SvaraRaderaSkönt att kunna lämna ett sådant ögonblick bakom sig. Men visst känns det att man faller just då..
SvaraRaderaSpader - ja det gör ju det, man behöver påminna sig om det ibland. Kram!
SvaraRaderaMiss UD - det är tur att man kravlar uppåt sen ur det bottenlösa hålet. Kram