Dag 03 – Mina föräldrar

Mina föräldrar flyttade isär när jag var ett år. Eller rättare sagt min pappa lämnade oss och flyttade in hos en annan kvinna men det var först fem år senare som de skilde sig. Jag har inget minne av att ha mina föräldrar där samtidigt, jag var antingen hos den ena eller den andra. De är på inget sätt ovänner, tvärtom, bara otroligt olika varandra.

Sedan ganska många år har jag en ganska sporadisk kontakt med min pappa, vi hörs ett par gången om året och ses med ett par års mellanrum. Jag älskar pappa men det känns inte som vi riktigt känner varandra och jag har ibland undrat om han vill lära känna mig. Jag vet att han tycker om mig, att han är stolt över mig men jag tror att jag får honom att känna sig lite obekväm.

Min mamma är min bästa väninna. Vi är extremt lika både till ut- och insida. Hon har alltid funnits vid min sida. När jag låg på sjukhus, vilket var rätt ofta, sov hon på golvet bredvid mig när läkarna inte ville låta henne stanna. Hon har alltid uppmuntrat mig, stöttat mig och stått ut med mina mindre smickrande egenskaper och hetsiga humör.

Sen har jag turen att både min mamma och pappa nu lever tillsammans med personer jag tycker väldigt, väldigt mycket om. Kvinnan min pappa numera är gift med (inte den han lämnade mamma för) var min barnflicka när jag var liten och bodde hos oss så henne har jag känt hela livet. Jag var sedan dagbarn hos både hennes mamma och syster så hela hennes familj känns som min extra familj.